Ordföranden har ordet... (Av Ove Arnoldsson)
Ytterliggare ett verksamhetsår är till ända och ett nytt, det 12:e, har börjat. Jag hälsar alla välkomna! När
jag skriver detta, i mitten av mars, ligger isarna tjocka ända nere i södra
Sverige. Men som vi känner till så är vädret ombytligt och fortare än vi anar
släpper vintern sitt grepp och lommarna återvänder från sina vintervisten.
Glädjande är att antalet rapportörer stadigt, men sakta har ökat. Vid en
avstämning den 15 februari var antalet rapportörer 112 personer. Emellertid får
vi inte slå oss till ro med den positiva utvecklingen, vi behöver hela tiden
ett nytillskott av rapportörer. Välkomna alla nya inventerare, hoppas vi kommer
att få se era rapporter i många år framöver. Ett särskilt tack till Er, ett
60-tal personer, som varit med sedan startåret 1994.
I förra numret av LOM-hört nämnde jag att vi hade beslutat
om att utöka styrelsen med en ledamot. Valet föll på Uno Skog, välkommen Uno!
Uno kommer i huvudsak att arbeta med den mer utåtriktade verksamheten.
Föreningen behöver höras och synas mer i press och media. Uno presenterar sig
själv kortfattat längre fram i tidningen.
I årets första nummer av ” Ornis Svecica” finns bland annat
en artikel om kvicksilverhalten i lomägg. Artikeln bygger till stora delar på analyser
av de ”rötägg” som samlats in i samband med inventeringarna. Utan denna samlade
arbetsinsats av flera medlemmar så hade vi inte kunnat ställa samman den nya
kunskap som vi nu har om ett ständigt aktuellt natur och fågelskyddsproblem.
Mer om detta längre fram.
Till sist: Det här utskicket går ut till alla personer som
under 2004 har visat intresse för vår verksamhet genom att kontakta Projekt LOM
med frågor, uppgifter om lommarna m.m.
Alltså inte bara till Dig som är kvalificerad för medlemskap under 2005
genom att ha rapporterat under 2004och/eller betalt medlemsavgift. Vi
uppskattar det intresse som Du visat för föreningen och vi hoppas naturligtvis
att Du följer upp med ett medlemskap i Svenska Lomföreningen.
VI BEHÖVER BLI FLER INVENTERARE; UPPMANA VÄNNER OCH BEKANTA
TILL ATT FÖRENA NYTTA MED NÖJE. BLI LOMINVENTERARE!
VÄLKOMMEN till årets LOM-inventeringar
Med det här utskicket bifogas bland annat
inventeringsblanketter och handledning inför årets inventeringar. Materialet
kan även hämtas hemma via föreningens hemsida.
Även om vi kan glädjas åt en långsam men stadig tillväxt av
antalet rapportörer under de senaste 4-5 åren, så är det fortfarande samma
kärnstyrka på ungefär 60 personer som medverkat nästan varje år sedan starten
1994 som står för huvuddelen av rapporteringen. Och alla dessa har under den
här perioden blivit tio år äldre, så vi välkomnar fler inventerare.
För storlommens del kan vi också glädjas åt en viss ökning
av antalet rapporterade par. Däremot har antalet rapporterade smålomspar legat
på ungefär samma nivå under de senaste åren. Således gäller fortfarande samma
bedömning som tidigare år, dvs. att antalet rapporter har varit tillräckligt
för meningsfulla beräkningar och bedömningar av häckningsresultatet för de två
lomarterna, men att antalet rapporterade par inte får minska ytterligare
alltför mycket om en fortsatta verksamhet skall vara meningsfull.
Så fortsatta inventeringsinsatser behövs på minst samma nivå
som tidigare år. Och som "belöning" får Du ju också ta del av fina
naturupplevelser vid smålomsgölarna
och storlomssjöarna.
VÄLKOMMEN
TILL LOMSJÖARNA OCH ÅRETS INVENTERINGAR!
Årsmötet 2005
Årets årsmöte äger
rum vid Store Mosse Nationalpark, lördagen den 16 april kl 10, med sedvanliga och
stadgeenliga förhandlingar (se separat kallelse). Vill Du deltaga vid årsmötet,
meddela helst detta i förväg, och senast måndag 11 april, till Owe Arnoldsson;
tel. 0371-521 00 eller 0485-441 15; e-post owe_arn@hotmail.com (för att
underlätta de praktiska arrangemangen med lokal, fika m.m.).
Årsavgiften för 2005
Årsavgiften för år 2005 är oförändrad, 100 kr, och
frivilligt att betala för dem som har rapporterat om lommar för år 2004. Som kriterium
för medlemskap gäller alltså betald årsavgift eller att man rapporterat under
närmast föregående år - men naturligtvis helt fritt att göra både och. -
Årsavgiften betalas in på postgiro 123 14 65-4, och var noga med ange namn och
adress på inbetalningskortet. Varje år är det ett fåtal
medlemsavgifter där vi inte kunnat spåra avsändaren.
Detta är sista utskicket av LOM-Hört m.m. till de personer
som inte har vare sig betalt
medlemsavgift för 2004, eller medverkat med rapporter från förra året.
Vykort
på storlom finns numera att beställa
Numera finns det möjlighet att beställa vykort på storlom
från LOM-föreningen (via Ove Arnoldsson). Vykorten finns med två motiv, ett med
vacker närbild på simmande storlom och ett med storlommar på lite längre avstånd
som simmar stämningsfullt insvepta i lätt morgondis. Du kan själv se motiven om
du går in på LOM-föreningens hemsida. De förträffliga bilderna har tagits av
Bosse Haglund. Priset för vykorten är 5 kr/st + porto.
Vattenskotrar (av Mats Eriksson)
Under sommaren 2004
fastställde regeringen nya regler för trafik med vattenskotrar. Det är tillåtet
att köra vattenskoter i allmänna farleder, och sådana finns utefter kusterna
och i en del större insjöar som ingår i kanalsystem (Göta kanal, Dalslands kanal
m.fl.) i landets södra och mellersta delar. Därutöver skall landets
länsstyrelser peka ut ett antal ”redan störda” områden där trafik med
vattenskotrar kan ske utan några större olägenheter, t.ex. vad gäller buller
eller negativ påverkan på bland annat fågellivet. Naturvårdsverket har också
gett länsstyrelserna ett uppdrag att ta fram förslag på sådana områden.
Enligt de nu gällande
reglerna får länsstyrelserna ta beslut om att tillåta användning av
vattenskotrar i vattenområden där de bland annat inte "medför risk för
skador ve betydelse för växt- eller djurlivet", enligt den inte helt
lättbegripliga författningstexten. Det är LOM-föreningens bedömning
häckningssjöar för storlommen och viktiga fiskesjöar för smålommen tveklöst kan
inräknas i den kategori av vattenområde som enligt bestämmelserna inte får
öppnas upp för vattenskotrar. Föreningen har i en rundskrivelse till landets
länsstyrelser informerat om vår inställning, och vi har också erbjudit
länsstyrelserna att ta del av deras förslag på vattenområden som de önskar
öppna upp för trafik med vattenskotrar, för att kunna stämma av mot den ganska
omfattande information som föreningen nu har om häckningsplatser för storlom
och fiskevatten för smålom i landet.
Under de senaste
månaderna har ett antal överträdelser mot de nya bestämmelserna prövats i
tingsrätten på skilda håll i landet. Genomgående har man frikänt de anklagade,
bland annat med hänvisning till att det svenska regelverket inte har ansetts
vara förenligt med de EU-direktiv som skall styra upp den nationella
tillämpningen. Ett av besluten har överklagats av Kammaråklagaren men det är
"i skrivande stund" inte klart om Hovrätten tar något beslut om
prövningstillstånd. Så det aktuella rättsläget är alltså en aning oklart.
Det vore värdefullt att
få bättre information om hur utbrett bruket av vattenskotrar är, både inom
tillåtna och icke tillåtna vattenområden och framför allt i storlommens
häckningssjöar och smålommens fiskevatten. Lämna gärna den här typen av
information tillsammans med rapporteringen i höst. De uppgifter som kan vara
värdefulla är:
·
Tid och plats (sjö)
för trafiken med vattenskotrarna. Hur många vattenskotrar?
·
Har vattenskotrarna
använts vid regelbundet och vid upprepade tillfällen eller bara tillfälligtvis.
·
Dessutom kan man gärna
informera de som kör vattenskotrarna om det olämpliga i att använda dem i sjöar
med häckande storlommar eller fiskande smålommar. Att köra vattenskoter i
lomsjöarna visar helt enkelt på dåligt omdöme och bristande respekt för
naturvärdena i sjön, och kanske även för dem som bor kring sjön - och det
alldeles oavsett vad regelverket säger.
”Bedömningsgrunder
för miljöpåverkan” – på basis av kvicksilver i lomägg (av Mats Eriksson)
I Nordamerika har frågor kopplade till spridning av
kvicksilver i sötvattensmiljöer och anrikning i näringskedjorna blivit alltmer
uppmärksammade. Man har i flera undersökningar också analyserat halterna av
kvicksilver i ägg samt blod- och vävnadsprover från svartnäbbad islom, eftersom
man bedömt att arten med sin fiskdiet och i egenskap s.k. toppredator i slutet
av olika näringskedjor kan vara en lämplig indikator. I Nordamerika uppträder
den svartnäbbade islommen i stor utsträckning i samma typ av näringsfattiga
klarvattenssjöar där vi i vår del av världen återfinner storlommen, så
resultaten från de nordamerikanska studierna är definitivt intressanta också
för oss. (Storlommen och den närbesläktade stillahavslommen återfinns i
huvudsak i betydligt mer arktiskt betonade miljöer i Nordamerika.)
Med ledning av analysresultat från 577 ägg, insamlade under
perioden 1995-2001, har man nu föreslagit ett system för att bedöma
exponeringen för kvicksilver i sötvattensmiljöer på basis av halterna i
islomsägg: 0-0,60 ppm våtvikt (eller 0-2,28 ppm torrvikt) svarar mot en
naturlig bakgrundsnivå, 0,60-1,30 ppm våtvikt (eller 2,82-6,10 ppm torrvikt)
svarar mot en viss påverkan av mänskliga verksamheter men låg risk för negativa
effekter på lommarna fortplantning och halter däröver mot en påverkan av sådan
omfattning att man inte kan bortse från risken för störningar på
fortplantningen. Vid halter över 2,00 ppm våtvikt (eller 9,37 ppm torrvikt)
föreligger en mycket allvarlig belastning.
Naturligtvis måste man vara försiktig med att kritiklöst
tillämpa dessa gränsvärden för svenska förhållanden och de två svenska
lomarterna. Men det är ändå intressant att notera att halterna i svenska
storlomsägg insamlade vid sjöar utan någon försurningspåverkan genomgående
ligger inom det intervall som svarar mot en naturlig bakgrundsbelastning, medan
ägg från försurningspåverkade sjöar ofta har halter svarande mot en viss
påverkan men fortfarande en låg risk för negativa effekter. Smålommen uppvisar
genomgående högre belastning: I ägg från skilda håll i södra och mellersta Sverige
har vi noterat ett kvicksilverinnehåll som klart ligger inom riskzonen för
störningar i reproduktionen, med ledning av de nordamerikanska riktvärdena.
De nordamerikanska förslagen till gränsvärden redovisas i en
artikel av David Evers med flera; ”Common loon eggs as indicators of
methylmercury availability in North America”, publicerad i tidsskriften
”Ecotoxicolgy”, 12 (2003), sidorna 69-81. Och resultat från analyser av
kvicksilverhalterna i lomägg som samlats in inom ramen för Projekt LOM har nyligen
publicerats i en artikel med titeln "Kvickilverbelastningen hos svenska
smålommar och storlommar" i "Ornis Svecica", 15 (2005), sidorna
1-12, med Mats Eriksson och Peter Lindberg som författare.
Insamling
av okläckta lomägg (av Mats Eriksson)
Under de senaste åren har en ny aspekt av problematiken
kopplad till kvicksilver uppmärksammats. Man har blivit alltmer medveten om att
en "pool" av kvicksilver som under flera år har byggts upp skogs- och
myrmark samt i sjösediment genom transport via luft och nederbörd från ganska
avlägset belägna utsläppskällor. Från denna "pool" frigörs
kvicksilver både till sjöar och grundvatten och det blir därmed biologiskt
tillgängligt för bland annat fisk och fiskätande fåglar. Det finns alltså
anledning att även i fortsättningen följa hur kvicksilverbelastningen förändras
för de båda lomarterna och således ett fortsatt behov av att icke kläckta
"rötägg" samlas in och analyseras.
LOM-föreningen saknar i dag resurser för mer omfattande
analyser, men vi vill ändå fortsätta med att ta emot insamlade in ägg och
hoppas att senare kunna finna medel för att få dem analyserade. LOM-föreningen
har ett tillstånd från Naturvårdsverket som gäller till och med 2009. Vill du
samla in kvarlämnade okläckta ägg måste Du ha med dig en kopia av tillståndet.
Hör av Dig till Peter Lindberg (tel 031- 773 36 42, mobil
070-209 23 15, e-post peter.lindberg@zool.gu.se) eller Mats Eriksson
(tel 031.94 87 91, mobil 070-609 94 33, e-post mke.eriksson@swipnet.se) om Du
behöver en kopia av tillståndet. Samla inte in några "rötägg" utan
att först ha fått en kopia av tillståndet.
Insamlade rötägg
läggs i dubbla fryspåsar, som noggrant knyts till. Lägg ett papper med uppgift
om lokal, insamlingsdatum och namn skrivet med blyerts eller vattenfast
spritpenna i en tredje plastpåse om ägget eller märk ägget med vattenfast spritpenna. Ägget paketeras väl i
hushållspapper eller tidningspapper i en kartong så det tål transport utan att
gå sönder. Sänd paketet till Peter Lindberg, Zool. Inst, Göteborgs Universitet,
Box 463, SE 405 30 Göteborg och märk paket med "Till Frys", så tar
vaktmästeriet hand om paketet och placerar det i rätt frysbox. Ev kan
portoutlägg utgå.
Äggen blåses senare
och ägginnehållet läggs över i glasburkar för frysförvaring innan analys. Skal
och skalrester används för mätning av skaltjocklek.
Ny styrelsemedlem i Svenska LOM-föreningen (av Uno Skog)
Nyinvald i LOM-föreningens
styrelse är Uno Skog som här presenterar sig själv så här:
”Jag är uppväxt i Årjäng i västra
Värmland och har tillbringat mycket tid i skogarna där. Skogen och
skogsfåglarna ligger mig varmt om hjärtat. Intresset för lommarna har jag burit
på i många år men först när Håkan Lindblom invigde mig i den ädla konsten att
inventera smålom i hans väldokumenterade hemmamarker kom jag igång. Håkan gav
mig många goda råd och tips. Till yrket är jag biolog och jobbar sedan ett
knappt år tillbaka på länsstyrelsen i Dalarna med hotade arter. Min familj
inkluderar fru och två små barn.”
Ordet fritt…
I detta avsnitt av LOM-hört är det fritt för vem som helst att bidra med
text till lom-intresserade. Det kan vara allt ifrån en ren naturskildring till
arga insändare. Liksom i föregående nummer bidrar Karen Lund (alias Lom-Lisa)
om en lomupplevelse. Denna gången utspelar sig händelserna på våren och
förhoppningsvis kan texten inspirera oss alla inför den stundande vårens
ankomst. Bidrag till ”Ordet fritt…” skickas till Henrick Blank.
Lom-Lisas berättelse
Nu är den här igen… den rödögda, vaksamt skygga fågeln.
Fågeln som klär av mig vinterns överflödsfett och sätter guldkant på min
sommar. Fågeln med den utsökt mönstrade fjäderskruden, med den stolta
huvudhållningen och med en röst som får den ovetande att rysa. Ropet från
urtiden.
Det är vår vid Fiskaretorpet. Jag är ensam här med
vitsipporna, med fågelsången och med löven som kommer krypande ut ur knopparna
med en sådan fart att jag nästan ser rörelserna, ser hur skogsranden skiftar
och grönfärgen breder ut sig som en varm famn.
I Norra Vixen häckar tre par storlom. Jag sitter på en
klipphäll och värmer ärtsoppa på stormköket. Lomparen ropar på varandra, möts
markerar revirgränser med bestämda kroppsrörelser och seglar sedan åt varsitt
håll… fridsamt och försynt. Vid en holme flyter ett långsmalt, knotigt
trästycke i vattenbrynet. Det visar sig vara en lom som spanar in mig. Jag
gissar att den vaktar maka på bo, och för att få det bekräftat går jag ut på en
udde, varifrån jag ser andra sidan av holmen. Och jag får rätt. Illa dold bakom
visset fjolårsgräs syns siluetten av en ruvande lom… så utsatt för mänskliga
aktiviteter störningar… så sårbar! Bara några svallvågor från en fortgående
båt, en kanotist som stiger i land, en fiskare som metar för nära… och det blir
ingen avkomma i år.
Det är 6 år sedan en unglom föddes i Norra Vixen. Men ödet
vill annorlunda, kommer det ur de två stora brunprickiga äggen två små mörka
uppnosiga dunbollar. Efter någon dag på boet kan de simma, dyka ned och flyta
upp som små korkar. Och vilka föräldrar de har! Det finns inga bättre i hela
världen! De har de små emellan sig, intill sig, uppe på sig… alltsammans för
att skydda dem mot livets farligheter.
Små dunbollar blir stora dunbollar och efter 2-3 månader
blir dunen till ljusa fjädrar, och vingarna får kraft att bära. Vackra som
föräldrarna blir det först till nästa vår… unga lommar är smutsvita, tunna,
långhalsade och vassnäbbade varelser, inte alls några skönheter. På sensommaren
samlas gärna stora flockar på 10-20 fåglar innan de ger sig iväg från vårt
land, men även mitt i häckningssäsongen kan man få se flockar av lom. Det är
unga fåglar, som likt människoungdomar roar sig med att leka, dansa och söka
efter en partner att dela resten av livet med.
Vilka varelser dessa fåglar egentligen är! De är förebilder
för det perfekta parförhållandet, det perfekta föräldraskapet... Och ingenting
vet de om de vi kallar moral. De är bara så av naturen.
Har du sett lommarna dansa? I skymningen? En sommarkväll?
Det har jag, och jag blev betagen. Det var som vattenälvor …
de kom från ingenstans … dök upp ur vattnet … en efter en tills de hade format
en ring. Där rörde de sig med bugningar och nigningar, dök ned och kom upp allt
medan de undslapp sig melodiska läten likt musik till dansen. De mätte sig med
varandra bröst mot bröst, halvlyfte och slog med vingarna… Efter en stund
försvann de… en efter en, lika overkligt som när de gjorde entré. Dansen var
över. Jag satt på stranden länge… andäktig som jag hade just bevittnat en
ritual i gränslandet mot det övernaturliga.
Inte underligt att lomfåglarna tidigare blev betraktade som
heliga djur, som drunknade människors andar, men även som budbärare om än det
goda än det onda varslet. Det kunde vara åska, regn eller ond, bråd död.
Människor har fruktat lommen så mycket att man korsade sig, när man hörde
ropen. I vår tid är det ingen som fruktar lommen. Däremot har den grund till
att frukta oss. Lommarna tillhör de fågelarter som hotas av utrotning. De är
känsliga och hänsynskrävande.
Om vi blott tar den nödvändiga hänsynen får också våra barn och barnbarn
möjlighet att uppleva vattenälvarnas rituella dans och höra de ödesmättade
ropen, när de klingar över vattnen i stilla sommarkvällar. De får lyssna till
en röst från den tiden då dinosaurierna regerade på jorden. De får lyssna till
rösten från urtiden.
Artportätt - storlommen
Under denna rubrik är det tänkt att vi på LomLOM-hört ska
porträttera världens fem lomarter, storlom, smålom, vitnäbbad islom, islom och
stillahavslom. Även om man engagerar sig mycket i lommarna kommer man ofta på
sig själv att det är många saker man inte vet eller har glömt av när det gäller
lommarna. Med dessa artporträtt vill vi sammanställa lite övergripande
information om lommarna som ni läsare kan använda som snabb pausläsning och
framtida uppslagsinformation. Den här gången är det storlommens tur att
presenteras.
Storlommen - en
svensk karaktärsfågel
Förekomst och
flyttning
Storlommen är trots sitt namn inte den största av världens
fem lomarter, utan det är den vitnäbbade islommen. Storlommen häckar i norra Europa,
Nordamerika och Asien. Storlommens flyttningsmönster är mer komplext än
smålommens. Merparten av de svenska fåglarna övervintrar i medelhavet eller i
Svarta havet, men en del individer väljer istället atlantkusten, från Norge i
norr till Frankrike i söder. Det svenska beståndet av storlom är stort och
stabilt. Den finns över hela landet utom på slätterna. Vanligast är den i
skogs- och fjällsjöar med god tillgång på fisk. Totalt uppskattar man att det
svenska beståndet uppgår till mellan 5500 och 7000 par, vilket utgör ca hälften
av hela beståndet i Västeuropa.
Häckning, föda
och livsmiljö
Boet som oftast består av en enkel grop ligger ofta alldeles
intill vatten. Till skillnad från smålommen häckar storlommen vid fiskrika
sjöar. Normalt födosöker de även i de sjöar de häckar, men kan även födosöka i
andra närliggande sjöar. Storlommen lever till största delen av fisk som den
fångar under djupa dykningar. Även bottendjur och groddjur ingår i storlommens
diet. Typiska storlomssjöar är näringsfattiga och belägna i barrskogsområden.
Normalt lägger storlommen två ägg som ruvas i ca en månad. Efter ytterligare
två månader är ungarna flygfärdiga.
Hot och
skyddsstatus
Storlommens bestånd i Sverige har varit stabilt under
en lång tid, vilket gör att arten inte längre är rödlistad, dock är den
upptagen på EU:s fågeldirektiv då dess bestånd i Europa inte är lika stabilt.
Det är faktiskt så att Sverige tillsammans med Finland hyser uppemot 100 % av
EU:s häckande storlommar. Man kan därför säga att storlommen är en typisk fågel
för Sverige. För att vi ska fortsätta ha ett gott bestånd av storlom är det
viktigt att hoten mot storlommen inte växer. Storlommen är mycket känslig för
störningar under häckningen och mänskliga aktiviteter i närheten (minst 200 m)
från boplatser bör om möjligt undvikas. Även om storlommen är ganska
försurningstålig utgör försurningen med den fiskminskning och ökade
metallbelastning som följer också ett hot.
Storlom på 9 språk
Norska: Latin: Tyska:
Storlom Gavia
arctica Prachttaucher
Danska: Engelska: Holländska:
Sortstrubet lom Black-throated diver Parelduiker
Finska: Franska: Spanska:
Kuikka Plongeon arctique Colimbo
arctico
Hämtat
från www.club300.se
