Ordföranden har
ordet (av Owe Arnoldsson)
Ännu en
inventeringssäsong har avslutats, den elfte i ordningen. Dags dato, den 1 oktober,
har det kommit in uppgifter från 1920 rapportörer,
och speciellt glädjande är det att kunna hälsa några nykomlingar VÄLKOMNA. 2003
erhöll vi rapporter från totalt 107 personer, så antalet inventerare har gått
ut rätt håll efter en bottennotering med 90 rapportörer år 2000. För egen del
blev jag glatt överraskad på sensommaren, då ett av ”mina ” storlomspar visade upp en nästan fullvuxen unge; senast
de lyckades med sin häckning var 1995. Rapportunderlaget är ännu för litet för
att mera bestämt uttala sig om årets häckningsresultat, även om det tycks som
om smålommarna på Sydsvenska Höglandet har haft ett ganska bra år, medan det
överlag tycks ha varit ett ”knackigt” för storlommarna i södra Sverige.
Föreningens
årsmöte hölls vid Hornborgasjön den 24 april, i skir lövsprickning och bästa
tänkbara vårväder. Som nämndes redan i förra numret så hade Mikael Hake avsagt
sig sitt styrelseuppdrag, och ersatts av Henrick Blank. Henrick kommer ha
huvudansvaret för LOM-hört, och för övrigt har han presenterat sig själv i en
separat artikel. Nytt är också att Håkan Sundberg har övertagit Bosse Haglunds
roll som revisor. Ett TACK till Bosse för ditt arbete med siffrorna, och
VÄLKOMMEN till Håkan. På årsmötet bestämdes också att styrelsen bör utökas med
ytterliggare en ledamot.
I juni
presenterade regeringen nya regler för trafik med vattenskotrar. I korthet så
gäller fortfarande ett förbud mot trafik med vattenskotrar, men med undantag
för de ”allmänna farleder” som bland annat finns utefter kusterna och en del större
insjöar. Länsstyrelserna kommer dessutom att få i uppdrag att peka ut fler
vattenområden som kan öppnas upp som ”lekplatser” utan mer omfattande
störningar på miljön. Men redan i juli yttrade sig EU-kommissionen om de nya
reglerna, med ett ”underkänt” från deras sida. Mats redogör närmare om hur
frågan har utvecklats under sommaren.
Även i år
har föreningen erhållit ett bidrag på 10 000 kr från Stiftelsen Alvins
Fond; pengar som bland annat kommer att användas för bearbetning och sammanställning
av inventeringsdata.
I skrivande
stund har de flesta lommarna lämnat sina häckningssjöar för året. Ett TACK till
er alla för er medverkan med inventeringar eller andra aktiviteter under årets
LOM-säsong.
Ny adress
till hemsidan
Notera gärna
att föreningen nu har en kortare och förhoppningsvis mera ”användarvänlig”
adress till hemsidan: http://www.projekt-lom.com.
Lyckad
naturdag vid Fegen
Under våren blev vi kontaktade av en av föreningens medlemmar, Christina
Andersson, med en fråga om LOM-föreningen hade möjlighet att medverka vid en
naturdag, lördagen den 22 maj vid Backa Loge vid sjön Fegen, i gränsområdet
mellan Västergötland, Halland och Småland. Dan Johansson och Owe Arnoldsson
kunde ställa upp. För ett 50-tal besökande kunde man rikta in tubkikaren både
mot ett fiskgjusebo och en ruvande storlom. Och senare kunde Christina meddela
att storlomsparet på pingstafton, kl. 13.45, var ute på premiärsimtur med en
liten unge. Därefter kunde man följa paret med ungen under större delen av
sommaren.
Mats Eriksson
Årets
LOM-inventeringar – påminnelse (av Mats Eriksson)
Inventeringarna och rapporteringen utgör ju kärnan i
LOM-föreningens verksamhet, och det är dags för den årligen återkommande PÅMINNELSEN
om att sända in inventerings-reultaten från 2004, den elfte säsongen efter att
verksamheten i Projekt LOM startades upp 1995. Och som påpekats vid skilda
tillfällen – lommarna är långlivade fågelarter, och en livslängd på över 20 år
är inte ovanligt. I det perspektivet är en 11-årig inventeringsserie
fortfarande ganska kort för en bedömning av långsiktiga trender.
Man kan tycka att det borde vara ett ansvar för landets
naturvårdsmyndigheter att sörja för en tillfredsställande bevakning av två fågelarter,
där de svenska bestånden framtid är av stor betydelse också i ett europeiskt
perspektiv. Men det lär dröja innan vi har någon rikstäckande uppföljning av de
två lomarternas numerär och häckningsframgång inom ramen för nationell och
regional miljöövervakning, så en fortsatt insats på ideell basis kommer att
vara nödvändig under överskådlig tid. Men vi som regelbundet besöker
smålomsgölarna och storlomssjöarna har ju också förmånen att få ta del av fina
naturupplevelser.
Vi måste påpeka
vikten av att också ”negativa” rapporter också skickas in, dvs. uppgifter om
närvaro av stationära par under våren och sommaren på en lämplig häckningsplats
utan att lommarna gått till häckning eller att man sett några ungar, liksom om
lommarna helt har uteblivit i en sjö eller tjärn där de normalt brukar
uppträda. Vi har förstått att en del rapportörer trott att denna information
inte är av något större värde, men förhållandet är det motsatta – om vi får en
överrepresentation av rapporter om lyckade häckningar medan ”negativa”
rapporter utelämnats, så leder detta till en felvisande och kanske mer
optimistisk bild av tillståndet vad gäller de två lomarterna.
Þ
En fortsatt inventering och rapportering, som även omfattar ”negativa”
rapporter, är viktig och värdefull för den fortsatta övervakningen av de två
svenska lomarterna.
Rapporterna skickas till Mats Eriksson (Tommered 6493, 437
92 Lindome; mke.eriksson@swipnet.se). Peter Lindberg är tyvärr fortfarande långtidssjukskriven,
så det är enklast om alla rapporter skickas till Mats. Om du skickat in
rapporter utan att ha fått någon bekräftelse (via e-post eller
"postverkspost"), hör av dig till Mats.
Och om Du har rapporter liggande från tidigare år - det är inte
för sent att skicka in dem tillsammans med årets rapportering! Vi lägger in dom
i dataregistret.
Och till Dig som rapporterat till SVALAN - meddela gärna
detta till Mats Eriksson, mke.eriksson@swipnet.se eller tel.
031-94 87 91, för avstämning och kontroll så att vi inte missat Dina
rapporter.
Vattenskotrar
(av Mats
Eriksson)
Under försommaren fastställde regeringen nya regler för trafik med
vattenskotrar. Just nu gäller att det är tillåtet att köra vattenskoter i
allmänna farleder, och sådana finns utefter kusterna och i en del större
insjöar som ingår i kanalsystem (Göta kanal, Dalslands kanal m.fl.) i landets
södra och mellersta delar. Därutöver skall landets länsstyrelser peka ut ett
antal ”redan störda” områden där man bedömer att trafik med vattenskotrar kan
ske utan några större olägenheter, t.ex. vad gäller buller eller negativ
påverkan på bland annat fågellivet. De uppgifter som framskymtat i skilda
sammanhang under sommaren om att det nu är ”fritt fram” för trafik med
vattenskotrar är således felaktiga.
EU-kommissionen yttrade sig emellertid redan i juli om de nya reglerna,
och tyvärr anser man att de inte är tillräckliga för att undanröja det s.k.
handelshindret. I och för sig kan man acceptera restriktioner i trafiken med
fritidsbåtar av miljöskäl, men de nuvarande reglerna anses vara för omfattande.
Bland annat skall regeringen nu uttala sig om varför man särbedömer
vattenskotrar från andra fritidsbåtar med liknande egenskaper, och varför man
inte avsatt fler vattenområden med uppenbart känsligt och värdefullt fågelliv
som s.k. ”skyddsvärda områden” för Natura-2000-nätverket av skyddade
naturområden och i linje med det s.k. Fågeldirektivet.
Lommarna - symboler för miljöarbete
på Länsstyrelsens miljöarbete (av Henrick
Blank)
Riksdagen har för ca fem år sedan fastställt 15 miljömål. Syftet med
dessa är att inom en generation ha löst de stora miljöproblemen. Mycket av
arbetet med att uppnå miljömålen faller på myndigheter, inte minst
länsstyrelserna. På Länsstyrelsen i Jönköpings län arbetar man temavis och
fokuserar på vissa miljömål varje år. 2004 är året ”för vattnets bästa” och
inkluderar miljömålen ”levande sjöar och vattendrag”, ”grundvatten av god
kvalitet”, ”bara naturlig försurning” samt ”ingen övergödning”. Sedan förra året
lanserar länsstyrelsen i Jönköping varje år en miljömålsfågel som knyter an
till de aktuella miljömålen samt indikerar miljötillståndet i förhållande till
dessa.
Miljömålsfåglar 2004 är storlommen och smålommen. Jönköpings
län är rikt på näringsfattiga sjöar och gölar, vilka är hemvist för lommar.
Lommarna är således typiska för Jönköpings län. Dessa fåglar är välkända och
engagerar många människor, som arbetar med lommarnas bevarande, inte minst
via lomLOM-föreningen.
Tanken är att Länsstyrelsen i Jönköpings län ska redovisa
tillståndet och utvecklingen för lommarna i Jönköpings län under 2004. En
viktig grund i detta är lom-föreningens årliga inventering. Länsstyrelsen vill
härmed framföra ett tack till alla som bidrar med lom-rapporteringar!,
Länsstyrelsen i Jönköping har också gått ut med en uppmaning att alla som ser
lommar (särskilt med ungar) ska rapportera dem antingen direkt till
Länsstyrelsen eller till det internetbaserade rapporteringssystemet för fåglar
”Svalan” (http://svalan.environ.se/rappsyst/index.htm
). Till hösten kommer inkomna Länsstyrelsen att presentera tillståndet för
lommarna i Jönköpings län.
Genom att utse lommarna till miljömålsfåglar är
förhoppningen att detta också ska leda till ökade insatser för att förbättra
deras livsmiljöer och därmed också komma en bit på vägen med att uppnå miljömål
som bara naturlig försurning, ingen övergödning samt levande sjöar och
vattendrag.
Under kommande år kommer nya miljömålsfåglar att följas upp. Under 2005
då miljömålsarbetet kommer att fokusera mer på bebyggda miljöer är till exempel
gråtrut, svart rödstjärt och koltrast kandidater till att bli miljömålsfåglar.
Ny redaktör för LOM-hört (av Henrick Blank)
Från och med våren 2004 har LOM-hört en ny redaktör. Denne
redaktör heter Henrick Blank och beskriver sig själv i följande avsnitt.
Från början kommer jag ifrån Markaryd, i sydvästhörnet av Småland. Fågelintresset
uppstod tidigt, men gick lite fram och tillbaka tills jag under
universitetstiden i Lund upptäckte att fåglar inte bara vara roliga att skåda,
utan att det var meningsfullt att engagera sig i dem på flera sätt. En insikt
som bara vuxit i takt med att vi fått ett Fågeldirektiv via EU och en starkare
miljölagstiftning genom Miljöbalken. Magisterexamen i limnologi
(sötvattenbiologi) i kombination med fågelskådning gjorde att jag förstärkte
mitt tycke för vattenfåglar och i synnerhet lommarna.
Jag har ett brett miljöintresse, vilket i första hand tar
sig uttryck i mitt arbete som biolog på Länsstyrelsen. Att arbeta på en
länsstyrelse sätter miljön i ett spännande perspektiv då miljöintressena ska
samsas med en massa andra intressen som utveckling av länets företagande och
ekonomi samt planering av vägar och större byggnationer. Samma frågor brottas
jag med ur lokal och ideell synvinkel genom engagemanget i Jönköpingskretsen i
naturskyddsföreningen.
Om ni läsare mot förmodan skulle börja trötta på att prata
om lommar och andra fåglar så kan nu ju åtminstone veta om att jag har andra
intressen än fåglar och miljö, t.ex. idrott och musik. Som musikintresserad
utvecklar man förhoppningsvis sin hörsel utan att bli lomhörd. Mitt mål och min
förhoppning är att min ”hörsel” ska duga till att lyssna av vad som händer på
lomfronten från både myndigheter och Lom-hörtläsare och föra fram det till er
läsare. Alla är således välkomna både med tankar kring lommar i allmänhet och
lom-hört i synnerhet. En kanal att göra er hörd kan vara att skriva in till
Lom-hört och föra fram ert budskap under ”Ordet fritt…”, precis som Karen Lund
gjort nedan!
Ordet fritt…
I detta avsnitt av lom-hört är det fritt för vem som helst att bidra med
text till lom-intresserade. Det kan vara allt ifrån en ren naturskildring till
arga insändare. I detta nummer berättar Karen Lund om en lomupplevelse från
årets regniga sommar. Bidrag till ”Ordet fritt…” skickas till Henrick
Blank.
Ett litet ljus i dysterheten (av Karen Lund)
Våren 2004 började bra för mina lommar. Den torra kyliga väderleken hindrade
friluftslivets vattenaktiviteter. Mina storlommar fick ruva i fred. Det var ett
nöje att se dem lägga sig till rätta på bona.
Sen var jag bortrest i hela juni månad. När jag kom tillbaka vid
midsommar kunde jag konstatera onormalt höga vattenstånd i varenda sjö på
Småländska höglandet. Både nyfiken och orolig begav jag mig iväg så snart som
möjligt. Klädseln blev den typiska för den gångna sommaren: regnställ och
gummistövlar. Jag envisas med att cykla till mina sjöar. Inventeringsrundorna
är mina motionspass, och en naturmänniska skall väl tåla lite regn!
Sjö efter sjö – samma syn: Dränkta bryggor, stränder under
vatten och barnlösa lompar. Inte ens strävsamma Beda och Bengt i Björnshult
hade fått ungar. Qvensåsparet Kerstin ochKalle som lyckats två år på rad hade
visst haft en liten unge, men den försvan snart enligt markägaren. Hon hjälper
mig att hålla utkik.
I Qvensåsasjön hade det inte häckat något par på 14-15 år,
när Kerstin och Kalle plötsligt fick två ungar på vingarna 2002. Det var lite
av en sensation.
De vuxna lommarna hade börjat samlas i mindre grupper.
Kanske för att prata med varandra om den bedrövliga sommaren? För vad det mjuka
kuttrandet dem emellan och den graciösa vattenbaletten står för, det vet vi
inte. Fritt för fantasin att tolka språket. Det är också möjligt att lommarna
har njutit av sin frisäsong och istället vilat tillsammans med vuxna ungar från
tidigare år och ätit upp sig till toppkondition inför höstflytten.
Jag övernattade i en stuga vid Försjön under Skuruhatt. Där
har jag tillbringat många fina stunder, blivit lyrisk över sceneriet och njutit
av skönheten och tystnaden. Denna gången var mitt paradis sig inte likt. Regn
ute och råkyla inne. Mina kläder var genomsura och jag småfrös. I den
närbelägna Sävegölen som jag med möda besökte var det lika tomt på smålom som
åren innan. Orsaken kan vara igenväxta sjökanter.
Morgonen kom med tjock dimma som snart gick över i regn. Jag
bröt upp tidigt för jag längtade hem till torra kläder och en varm måltid.
Dock… det fanns en oinventerad sjö kvar: Högasjön. Den ligger lite avsides och
fodrade en omväg på hemturen. Högasjön har bara funnits med i
inventeringsrundan ett par år och än hade ingen häckning med lyckat resultat
förekommit där. Jag förhandlade med mig själv på vägen och bestämde mig
slutligen för att cykla dit. Jag kunde knappt bli tröttare och våtare än jag
redan var.
Jag ställde ifrån mig cykeln vid den lilla fiskarkojan,
satte fram lunchen på bordet, förde den dimmiga kikaren upp för ögonen… vad
ser jag? Vid den lilla holmen i den lilla sjön, idet stilla duggregnet simmar
en förälder med en präktig 3-unge efter sig. Jag fick titta flera gånger
innan jag var övertygad. Kort efter anlände den andra föräldern och
hälsningsceremonier utfördes innan hela familjen försvann bakom holmen. Just då
kommer ett fyrhjuligt mopedfordon farande ned mot min utkikspost. Jag känner
snart igen den argsinte sjöägaren som ifjol tränade sina hundar att apportera
nyskjutna gråtrutar. Mopeden stannade med ett ryck och mannen röt åt mig:
-
Ser du nå’t?
-
Ja, jag ser den ende lomungen som kläckts i mina sjöar på
höglandet, svarade jag.
”Jaha… det var inte dåligt” han
klev av mopeden och pekade ut över sjön och tillade ”och fiskgjusen är
tillbaka”
-
De var här förra året också. Och i år har de minst en unge i
boet.
-
Kul!, tyckte mannen.
-
Om jag säger vad jag tycker så är det här stället en riktig
naturpärla… fiskgjuse och storlom på holmen där ute
-
Gör det nå’t om jag tränar mina hundar här inne på stranden?
-
Nej, bara de inte går i land på ön, när fåglarna ruvar eller
kör en snabb motorbåt som skickar svallvågor upp över äggen i lomboet – svarade
jag.
-
Det är ingen som går i land på ön… vi kör bara små båtar här
-
Bra, sa jag, det är därför du har både lom och fiskgjuse.
Han
sträckte på sig. ”Och så fångar jag mink i fällor… 8 stycken i år”
-
Kanske det är därför lommen har en unge, svarade jag,
-minken förstör många häckningar
-
Ser man det … Han var plötsligt helt vänlig och intresserad.
Speciellt när jag än en gång betonade sjöns naturvärde.
-
Kakelugnsgölen – fortsatte jag – hur finner jag den? Det
skall finnas lom i den
Nu var han riktigt trevlig. Han beskrev noggrant vägen för mig. Det var
hans jaktmarker och han kände lomparet som hade hållit till där i många år. Jag
berättade för honom att det rörde sig om den sällsynte smålommen, vilket han
tyckte om att höra. Slutligen avrådde han mig faktiskt att gå dit, för
regnandet hade gjort om mossen till ett gungfly.
Jag fortsatte min färd, fann Kakelugnsgölen, men vågade mig
inte fram på grund av att mossen hade förvandlats till ett bottenlöst kärr. Men
jag hörde smålommen kackla. Plötsligt hade jag glömt allt det tråkiga. De
misslyckade häckningarna och den sämsta statistiken jag fått i de 10 år jag
inventerat lom. Jag var genomsur till skinnet, men jag hade fått en motståndare
över på min sida.
Nu vet jag att han kommer att uppskatta sin naturpärla till
sjö, han kommer att hålla minken i schack och han kommer att segla i stor båge
utan om den lilla häckningsholmen med fiskgjusebo och ruvande storlom när han
fiskar.
Artportätt
Under denna rubrik är det tänkt att vi på LomLOM-hört ska
porträttera världens fem lomarter, storlom, smålom, vitnäbbad islom, islom och stillahavslom.
Även om man engagerar sig mycket i lommarna kommer man ofta på sig asjälv att
det är många saker man inte vet eller har glömt av när det gäller lommarna. Med
dessa artporträtt vill vi sammanställa lite övergripande information om
lommarna som ni läsare kan använda som snabb pausläsning och framtida
uppslagsinformation. Först ut att porträtteras blir den minsta lommen –
smålommen.
Smålommen - den
rödhalsade dykaren
Längd: 54-64
cm
Föda: fisk, undantagsvis andra
akvatiska djur
Vingbredd: 106-116 cm
Flyttar: okt-nov (nordeuropeiska
kuster)
Vikt: 1,1-2,5
kg
Återvänder: slutet av
mars -april
Antal ägg: 2 st
Max. ålder: 24 år
Skyddsstatus: Rödlistad (NT) och EU:s fågeldirektiv
|
|
Förekomst och
flyttning
Smålommen är den minsta
av världens fem lomarter. Den är en ganska anonym fågel som häckar i de
nordliga delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Även om häckningen normalt äger rum i sötvatten sker
övervintringen till havs. De svenska smålommarna övervintrar dels längs Sveriges
och Norges kuster, dels i haven runt brittiska öarna. En del drar ända ner till
Biscayabukten. I Sverige häckar smålommen i barrskogsdominerade områden över
större delen av landet samt i fjällen. Tätast är bestånden i Nord- och
Mellansverige, medan de sydligare bestånden (Småland, Västergötland och
Halland) är små. Totalt uppskattas det svenska beståndet till1200 – 1400 par. I
Sydsverige beräknas beståndet till endast 75 – 90 par.
Häckning,
föda och livsmiljö
Smålommen häckar oftast på gungflyn vid små tjärnar och gölar som ligger
väl skyddade. Gölen måste dock vara tillräckligt stor för att ge möjlighet åt
lommen, som är en ganska dålig flygare, att kunna lyfta utan att flyga in i
omgivande träd. Tjärnarna och gölarna är ofta små och fisktomma, vilket gör att
smålommen ofta får flyga långa sträckor för att fånga sin föda i klarvattenssjöar eller i havet, med pendelavstånd
upptill närmare 10 km mellan häckningsgölarna och fiskevattnen. Smålommen
lägger normalt två ägg som båda föräldrarna ruvar. Smålommen lever nästan uteslutande till största delen av fisk (siklöja
och mört är favoriter) som den fångar under djupa dykningar. Även bottendjur och groddjur kan vara välkomna
bytesdjur
Hot och
skyddsstatus
Även om det svenska beståndet i sin helhet inte är hotat har
minskningen av de sydsvenska bestånden under de senaste 50 åren varit tydlig
och oroväckande. Orsakerna till minskningen är inte helt klara, men det finns
en rad hot som kan vara viktiga faktorer. Försurningen har lett till ökad
kvicksilverbelastning och minskad födotillgång pga utslagning av mörtbestånd.
Höga halter av kvicksilver har uppmätts i smålommens ägg. Andra faktorer som
spelar in är utdikning, igenväxning, rensning av vattendrag. Då smålommarna är
mycket dåliga på att gå får de svårt att ta sig upp på land om vattenståndet
sänks pga av t ex dikning eller rensningar. Likaså kan igenväxning förstöra
smålommens ”start- och landningsbanor” för flygningen. Det sparsamma beståndet
av smålom i Europa i kombination med minskande bestånd bl a i Sydsverige har
föranlett att smålommen både rödlistats och tagits upp i EU:s fågeldirektiv.
Smålom på 9 språk
Norska: Latin: Tyska:
Smålom Gavia stellata Sterntaucher
Danska: Engelska: Holländska:
Rødstrubet lom Red-throated diver Roodkeelduiker
Finska: Franska: Spanska:
Kaakkuri Plongeon catmarin Colimbo
chico
Hämtat
från www.club300.se
LOM-Föreningens styrelse
·
Owe Arnoldsson (ordf.), Arnåsholm, 330 26 Burseryd;
tel. 0371-521 00, 0485-441 15, owe_arn@hotmail.com
·
Jenny Pleym (sekr), Borås, 033-35 30 13,
Jenny.Pleym@boras.se
·
Karen Lund (kassör), Oxtorgsgatan 12 D, 575 38 Eksjö, tel.
0381-140 11 (kväll), 0381-355 56 (dag)
·
Mats Eriksson, Tommered 6483, 437 92 Lindome, tel. 031-94 87
91, 070-609 94 33, mke.eriksson@swipnet.se
·
Henrick Blank, Västra Storg. 33 A, 553 15 Jönköping, 036-18
75 01, 070-304 10 11, henrick.blank@webaid.se
·
Peter Lindberg, Zoologiska inst., Box 463, 405 30 Göteborg;
tel. 031-773 36 42, 070-209 23 15, peter.lindberg@zool.gu.se
·
Håkan Lindblom, Lillsjövägen 4, 913 32
Holmsund; tel. 090-405 40 (hem), 090-18 42 91 (arbete),
h_lindblom@hem.utfors.se
